I helgen har jag läst en deckare, vilket inte hör till vanligheterna. Jag hade i princip aldrig läst en deckare innan det här året. Det har mest berott på, att jag inte tror att det har intresserat mig. Men tidigt i våras lånade jag hem en bok, som inte klassificerades som just deckare på biblioteket. Därmed slog jag in på den genren. Ett hem att dö för heter den, av Lina Arvidsson. Rekommenderas. Tyckte att det var riktigt bra. Lite som att se en bra thriller.

Deckaren som jag nu läste var Kom ska vi tycka om varandra av Hans Koppel. Boken handlar om Anna, som är gift och mamma till Hedda. Att hon är lyckligt gift poängterar hon genom hela boken. Vem hon vill övertyga är oklart. Under en konferens med arbetet, träffar hon den attraktive och unge Erik. De tillbringar en natt tillsammans, vilket är upptakten till en del mindre trevliga händelser. Det som drar ned betyget för boken, även om den var lätt att ta sig igenom. Var förutsägbarheten. Jag förväntade mig nog något mer. Vid varenda händelse, och upptakt till händelse kunde jag gissa mig till fortsättningen. Jag tror att en lite mer implicit berättelse hade förbättrat läsupplevelsen. Slutet var även rätt platt. På det stora hela en okej läsning.

Nu har jag även tänkt att börja läsa en bok som heter Den motvilliga resenären av Jenny Diski. Anledningen är att jag fastnade för baksidestexten, som lät som att den resonerade till mig. ”Bäst trivs Jenny Diski hemma i soffan med en god bok eller film. Reser gör hon för att komma undan och vara ensam. Hon stänger in sig i en stuga i Somerset för att tänka och läsa. Och åker till Lappland för att kontemplera i mörkret och ensamheten. Men det går inte riktigt som hon har tänkt dig, det finns alltid medmänniskor som vill ha kontakt med henne”.

Får se om den är något att rekommendera, när jag har läst en bit.

/Anna-Sarah