I fikonträdets skugga

 I helgen har jag börjat att läsa Camilla Davidssons I fikonträdets skugga.

Jag har verkligen uppskattat Camilla Davidssons tidigare böcker som jag har läst, vilka är de fyra böckerna om Emma, som börjar med Under vintergatans alla stjärnor, samt Liten tvåa med potential.

I fikonträdets skugga är en fristående fortsättning på Liten tvåa med potential. Där man får följa Susanne. Hon har precis blivit lämnad av sin make för en yngre kvinna, och som i de flesta livskriser, rämnar marken  under Susannes fötter. Hon blir även ansvarig för att ta hand om möbler och husgeråd, från deras före detta gemensamma hus. För att husera sakerna, använder hon ett gammalt hus som hon har fått ärva. Eller en gammal mjölkbutik rättare sagt. Som hon har planerat att lägga ut till försäljning fortast möjligast. Men allt går inte riktigt som Susanne har tänkt. Och kanske blir det bättre än väntat, även på avkrokarna som livet bjuder på. Intelligent feelgood med djup och svärta.

Men jag har som sagt inte kommit speciellt långt.

 /Anna-Sarah

 

Just nu läser jag bland annat Din stora kärlek av Liane Moriarty. Den handlar om Ellen som är hypnoterapeut och är nöjd med det mesta i hennes liv. Hon har ärvt ett hus från hennes morföräldrar, och praktiserar hypnoterapi i en studio i huset. Ellen är nöjd med det mesta, förutom henne kärleksliv. Tills att hon träffar Patrick. Som hon kan börja planera en framtid med. Men med Patrick får hon även en stalker på köpet. I form av ex-flickvännen Saskia. Samtidigt som relationen med Patrick utvecklas, börjar Ellen även att intressera sig för Saskia.

Hon tycker att det är lite spännande med en stalker, och börjar att känna vissa sympatier med Saskia. Vilket även läsaren kanske gör. Det är ungefär så långt jag har kommit, då jag inte har läst klart boken ännu. Men den är en bok som är lätt att ta sig igenom, och värd en läsning. Jag tror inte tidigare jag har läst om en protagonist som är hypnoterapeut. Bara det gör läsningen intressant.

Jag har även att börjat läsa (igår) Hur mår fröken Furukura av Sayaka Murata, som handlar om Keiko Furukura, som känner sig lite udda och speciell gente normen. Hon är 36 år och har sedan hon var 18 år arbetat i en närbutik, och lever ensam. Hennes föräldrar är oroliga. Varför vill hon arbeta som kassabiträde på ett timvikariat? Hennes vänner undrar när hon ska gifta sig. Och hennes syster har gett henne några goda råd om vad hon ska svara i de situationerna, när folk undrar.

Det är i princip enbart i butiken som hon känner att hon tillför något. Har en plats i världen, och där inte allt är så komplicerat. Där man inte behöver svara på frågor om privatlivet. Eller ens ha ett så kallat privatliv. Jag har inte kommit speciellt långt, men tycker den är en trevlig läsning. Och känslan som boken frammanar, kan nog appliceras som universell hos människan. Att kanske inte passa in i den gemene normen på vad man ska göra, var man ska befinna sig osv. Vi styr livet till viss del själva, men vissa omständigheter kan man inte påverka. Därav människors känsla av otillräcklighet, och känsla av att befinna sig på fel plats i livet. Trots att det inte möjligt med fel plats i livet. Då det tillskrivs att den moderna västmänniskan kan styra allt. Men de väsentliga aspekterna har vi fortfarande ingen makt över. Och tur är väl det.

Nu kom jag in på villovägar. Men trevlig läsning.

/Anna-Sarah

Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson

 

Just nu lyssnar jag på Utan personligt ansvar som ljudbok av Lena Andersson efter att ha lyssnat på Egenmäktigt förfarande som är den första av de två böckerna att läsa. Jag har tidigare läst båda böckerna. Men ville lyssna om då jag uppskattar boken och språket.

Egenmäktigt förfarande handlar om Ester Nilsson. En skribent och intellektuell kvinna som vet hur man skriver och diskuterar filosofi politik ideologier osv. Dessa ideologier applicerar hon sedan på hennes kärleksliv. Eller icke kärleksliv. Ideologier och kärlek hör kanske inte het ihop. Men Ester vill få de att passa ihop. Initialt bor Ester tillsammans med hennes sambo i an förnuftig relation utan översvallande känslor. Hennes liv ställs på ända kan man säga den dag som hon träffar konstnären Hugo Rask inför att hon ska hålla en föreläsning om honom. Hennes kärlek gentemot Hugo, eller den uppmålade bilden hon har av honom, kan gestaltas med en kalkylerande besatthet och en form av idolatri. Och som läsare kan man inte annat än att förfasas och förfäras av Esters kärlekskrumbukter. Men vissa skeenden och känslor är även igenkännliga som allmängiltiga för den förälskade personen. Ester ser sig själv som en förnuftig person, och är i viss mån insatt med den självutplånande förälskelse som hon befinner sig i. Språket är intressant, och det är filosofiska resonemang kring förälskelse, besatthet, osv. Som läsare blir man stundom irriterad på Ester, och stundom irriterad på Hugo. Ingen av dem gestaltas som empatiska personer. Men med allmänmänskliga stråk av att behaga och att vilja behagas. Och det är svårt att säga vem som när på illusioner, och vems ego som är störst. Båda befinner sig i ett maktspel tillsammans, utan kanske egentliga känslor gentemot varandra. Eller så har alla försök att rationalisera känslorna slagit ut dem. Ofta vill man ruska om Ester och säga, ”när ska du sluta”. Men känslan är väl även den att Ester vill ruska om sig själv. Hon handhar de allra mörkaste, pinsammaste känslor en människa kan erkänna för sig själv. Men Ester skäms inte, utan förlitar sig på intellektuella resonemang som ska hålla hennes skam om ryggen. Hon förstår inte alls resonemanget att man förödmjukar sig om man när uppriktig med sina känslor. Kanske har vi alla lite Hugo Rask och Ester Nilsson i oss. En intressant bok, som jag fick stor behållning av. Framför allt för språket, och de filosofiska och intellektuella resonemangen som för fram boken.

 

I Den andra boken om Ester Nilsson, som heter Utan personligt ansvar har det gått fem år sedan Hugohistorien. och Ester träffar nu på en ny man, skådespelaren Olof. Ester får nästan omedelbart varma känslor för honom trots. Eller på grund av att han är gift. Olof är tills skillnad från Hugo Rask klar i sina ord med vad han vill. Eller snarare inte vill. Han är lyckligt gift och kommer aldrig att lämna sin fru. Däremot är han inte helt tydlig i sina handlingar och Ester blir Olofs älskarinna. Trots allt som tyder på motsatsen, på samma sätt som i historien med Hugo Rask tror Ester att det kommer att bli dem. Att det enbart handlar om att vänta ut tiden. Hoppet är verkligen det sista som lämnar Ester. På samma sätt som i tidigare osymmetriska kärleksrelation rationaliserar och intellektualiserar hon Olofs och sina egna handlingar. Och hittar alltid ett svar på hans handlingar, som motsvara hennes intention. Kanske även här att Ester snarare är förälskad i förälskelsen och bilden som hon själv har skapat sig än den egentliga Olof. Med tanke på Esters desperata sätt gentemot inte en. Utan två relationer. Kan man börja att ifrågasätta allt hos Ester, och undrar om hon egentligen bara behöver ha någon på avstånd. Att hon inte kan komma någon nära, och delvis därför väljer oåtkomliga män. Men sedan tänker man tillbaka på att hon faktiskt har haft en lång stabil samborelation. Kanske att Ester behöver befinna sig i ett ingenmansland, där hon får tillbringa sina dagar med att längta. För att sedan blir extatisk över minsta finger som räcks ut för att känna sig levande. Kanske blir sambolivet för statiskt för att bibehålla hennes intellektuella kapacitet. Vem vet. Men två böcker väl värda att läsa.

 

Trevlig helg

/Anna-Sarah